- Vi har alla fått en förfrågan via länsstyrelsen om ersättning från Naturskyddsföreningen. Men det är inte föreningens sak att betala oss, betonar han.
- Det finns de som närmare sig 70 år och som är ännu äldre som har företag som inte är värda något och där staten borde gå in och ersätta dem för att sluta fiska, tycker han.
Han skakar på huvudet åt att ideella krafter ska gå in med pengar.
- Vi sitter i en märklig sits. Eftersom vi inte har några stora båtar för tiotals miljoner kronor utan små hommebotar kan vi inte få några skotningspremier. Våra redskap däremot är bland de dyraste, en ny homma kostar en halv miljon kronor, förklarar han som själv fiskar med sex stycken.
Nuvarande regler tillåter heller inte att ålafiskare får lämna över varken arrende eller företag till någon annan.
- Därför finns de fiskare som väntar ett år och ett år till i hopp om att reglerna ska ändras så de kan överlåta till någon annan.
Att införa kvoter, som vid andra typer av fiske, skulle vara en lösning, tycker han. Då skulle fiskarna kunna överlåta verksamheten till någon annan.
- Att Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden satsar pengar är helt fel, de behöver pengarna till annat.
Vad tycker du att Naturskyddsföreningen hellre skulle satsa pengar på?
- Opinionsbildande insatser. Det kommer aldrig att hända något om inte Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden bildar opinion mot kraftbolagen, så som de hanterar lax och ål i åarna.
Källa: www.kristianstadsbladet.se