Förbryllande föreställningstitel? Jovars, men det ska visa sig att den sammanfattar den här sommarkabarén rätt så bra: ideologiska ironier och runda ord som faller som manna från himlen i en loge placerad ute i ett fält.

Fast det där politiska kommer successivt alltmer i kläm mellan juckande skinkor och kroppsvätskebeskrivningar, i nummer som inte drar sig för att dra snusket in i håligheter på både människor och kor.

Safarin som vi ger oss ut på ska enligt ”Hej va det svänger i kyrkan”, som detta teatrala stockholmskollektiv kallar sig för, rena oss skånska bönder från synd, en synd som vi gör oss skyldiga till i och med att vi skrattar åt kollektivets degenererade scenkonster. Alltså återfår vi vår själsliga oskuld genom den fysiska smärta som kvällens pastor/konferencier tar på sig för oss: med jämna mellanrum ber han någon i publiken om handpåläggning eller pisksmisk, och vips så är luften vi andas mindre syndig. Mycket piffigt.

Introduktionssången innehåller några brasklappar. Man ber på förhand om förlåt för vad som komma skall; publiken får gå om den vill, det finns sprit i baren om man behöver, det här är underhållning, inte kultur. Att gå sin väg vore väl att ta i, men nästan tre timmar och tre akter effektivt sketchande är en akt för mycket.

Tredje aktens anusfisande tjejer, finalen av den Stefan och Krister-fåniga raggningsskolan, göteborgska samlagsstönanden, tidelagsdoftande tolkning av Nils Holgerssons äventyr (med en Farbror Bosse-liknande gårdstomte som berättare) och lågvattenmärket med Eskil Erlandssons detaljerade kärleksförklaring till djuren (småflickorna på raden bredvid mig stirrar vid det här laget märkligt tomt framför sig) känns överflödiga.

För tricket när man kastar den så kallade goda smaken överbord och på ett befriande sätt klampar på utan att skämmas ja det är att hushålla med snusket och inte förta effekten genom att låta varje scen sluta i gruppknull eller liknande.

Ett fungerande, smaklöst exempel, som åtminstone tilltalar den som är van vid extremerna i tv-serien Family guy, är den återkommande terapin med paret som måste chocka varandra för att gå i gång: hon kör över honom med bilen bakifrån, han kontrar med att kasta svavelsyra i hennes ansikte varvid han får kåtslag. Sjukt? Jodå, men den oväntade vändningen ger sketchen en dramatisk laddning.

Som ett exempel på ett annat (i jämförelse) mildare nummer sjunger ensemblen på ett varmt och charmigt sätt fram sin tolkning av Yngsjömordet: Yngsjös polerade yta fick sig en spricka när Per slickade sin mamma Annas fitta. Generellt kan man säga att föreställningen rör sig i dessa trakter, rent snuskighetsmässigt.

Kabaréns bästa nummer är emellertid ideologiskt. Utifrån den relevanta frågan om nationalism är lika med rasism stämmer man flaggviftande upp i Roger Pontares När vindarna viskar mitt namn.

Här vrider man fram en problematiserande udd utan att leverera några självklara svar: Är man automatiskt rasist om man gillar svenska kungahuset, men ogillar brinnande förortshus?

En mycket stor del av svensk sommarteater har det trivsamma som bas – gärna på en naturskön plats. Ofta riktad till en aningen teaterovan publik. Teater utan höga trösklar, nära till skratt och gemensam värdegrund.

”Politiska snuskbarn på landsbygdssafari” är allt utom just det. En del av Turteatern, Stockholm har detta år intagit Teaterlogen, en betonglada utanför Yngsjö. Olika grupperingar har spelat här under åren. Den här gången står en 3,5 timmar lång provokation mot allt som är heligt på dagordningen.

Bakom uppsättningen ligger den fiktiva, teatergruppen ”Hej vad det svänger i kyrkan” som bestämt sig för att slå tillbaka mot all vänsterradikalism med hjälp av Bibeln. Gruppen har skapat något som lika mycket är en kabaré som en mässa som dels slår mot allt det som den heliga skrift räknar som orent – och det är mycket – och dels den moraliska slapphänthet som det sedvanliga kulturlivet odlar. Här gisslas bokstavligen samtiden.

Det här är andra gången Hej vad det svänger i kyrkan slår till, förra säsongen gav man en första show på temat högerkristna mot verkligheten på Turteatern, Kärrtorp. Det var en fyra timmar lång urladdning med slag åt alla håll, ett slags galen teatral exorcism.

Uppsättningen börjar aningen saktmodigt. Producenten David Sigfridsson agerar konferencier, likt en frikyrkopastor som går från prydlig förbindlighet till att masochistisk pryglas – via tungomålstirader. Första akten är hyggligt anständig. Sigfridsson går igenom olika orenheter – det slutar med en häxjakt bland publiken på kvinnor som menstruerar. Här ska nämligen syndigt drivas ut under kvällen. Samtiden ger oss ju magknip av ångest och det gäller att med Bibeln som kompass hitta syndabockar och vänsterbeteenden.

Det övergår till nummer som inte väjer för något, som går från enkla kisskämt till texter om djursex och pedofili som närmar sig gränsen för vad som faktiskt går att skämta om. Vissa sketcher är geniala, som killen som lära sin kompis hur man får knulla – en scen som spelas av två kvinnor och är en underbar parodi på grabbighet. Ironierna om utförsäljningen av järnvägen och apoteken är också pricksäkra.

Till sist, medan mörkret över slätten mot Åhus tätnar, får en jordbruksministerlik man tala om sin kärlek till djur och övergreppen står på rad till dess man nästan storknar. Och vår konferencier slår sig allt mer blodig. Han ska bära allas vår smärta, en Kristus för vår tid ställd mot Damien Satansson som har en naken djävul till pappa.

Här någonstans har man lämnat all sedvanlig sommarteater bakom sig. Turteatern har ju förut iscensatt markis de Sades texter och har valt att inte väja för det sexuella som metafor för en förvirrad samtid utan moralisk kompass. Nils Poletti har genom åren mer och mer framstått som en Artaud light – för den som kommer ihåg fransmannen som gav upphov till begreppet grymhetens teater där formspråk, dualitet och smärtan som medel var en metod att bli mer sann.

”Politiska snuskbarn...” är ingenting för amatörer eller aningslösa turister. Det är en uppsättning som kräver sin man eller kvinna, som tål en radda provokationer och några glada nummer om tidelag och övergrepp på spädbarn. Det är en show som garanterat kommer att förstöra den trivsamma stämningen på Österlen. Om stycket kan flyttas till Kärrtorp till hösten kommer den absolut att få en given och hängiven publik.

Efter ett års uppehåll tar underhållningen åter plats i teaterlogen i Yngsjö. Det är ”Politiska snuskbarn ute på landsbygdssafari” som har checkat in i den orange byggnaden mellan fälten några 100 meter söder om Helge å. På lördag har teaterkollektivet ”Hej va det svänger i kyrkan” premiär på en nyskriven föreställning.

– Det är en kabaré som är komisk, burlesk, musikalisk, dansant, politisk, uppsluppen, snäll, elak, besvärande, men framför allt är den väldigt rolig och tramsig. Man får lite av allt möjligt, säger David Sigfridsson som är producent för projektet och en av skådespelarna och medlemmarna i ensemblen.

Plattformen för projektet är ett samarbete mellan Turteatern i Stockholm och Teater Frank. Den sistnämnda är en nystartad ideell förening som utgörs av medlemmar från Teater Quilt som producerade föreställningar på teaterlogen 2010 och 2011.

– ”Hej va det svänger i kyrkan” är alltså ensemblens namn. Vårt konceptuella alter ego kan man säga.

David Sigfridsson berättar att föreställningen ”Politiska snuskbarn på landsbygdssafari” består av nyskrivet material.

– Det är hela ensemblen som slagit sina sjuka hjärnor ihop och skrivit utifrån det som vi ser omkring oss i dag och hur samhället ser ut, säger han.

– Vår idé är att vi spelar en teatergrupp som har insett att Gud nu för tiden är kommersialisering, strukturreformer, marknadsanpassning, globalt utnyttjande av olika delar av världen, säger David Sigfridsson.

En mörk idé om tunga frågor. Men tanken är att de ska framföras på ett sätt som gör att publiken kan skratta åt saker som är lite jobbigt i tillvaron. Detta gör ensemblen med sketcher, sånger och nummer. Dagarna innan premiären är det fortfarande en del bitar som behöver hitta sin plats. En aning stressigt, lite andan i halsen.

– Vi har varit på plats så pass kort tid. Vi kom i början på förra veckan och då hade vi börjat repetitionerna i Stockholm där de flesta av oss bor. Det är mycket som ska göras och allt ska fixas på två veckor. Men vi gillar att jobba så helt enkelt, säger David Sigfridsson.

Politiska Snuskbarn på Landsbygdssafari

Var: Teaterlogen i Yngsjö.
När: Premiär den 29 juni klockan 19. Spelas tisdagar till lördagar fram till den 27 juli.
Vilka: Fria teaterkollektivet ”Hej va det svänger i kyrkan”.
Föreställningen är ett samarbetsprojekt mellan Turteatern och Teater Frank.

Åh, vilken idyll, säger fotograf Peter Åklundh när han kliver ur bilen, som han parkerar på gården utanför den lada/loge i utkanten av Yngsjö som sedan 1997 blivit känd som en sommarplats för scenkonst. Undertecknad och skådespelare David Sigfridsson, med Åhus som uppväxtort, har burit ut varsin stol för att låta sol och öppna fält bli intervjumiljö.

2010 och 2011 var han med på scen i teaterlogen, i två fria uppsättningar av Molières "Misantropen" och Shakespeares "Macbeth", och planen var att arrangerande Teater Quilt skulle bli ett återkommande inslag. Skilda skäl gjorde att det inte blev så, ett var att publikgensvaret 2011 inte nådde upp till förhoppningen. David Sigfridsson nämner även en annan faktor.

-För att det ska fungera tror jag att det krävs en teatergrupp där alla är beredda att jobba en hel del ideellt utanför själva föreställningen. Det är mycket jobb för att få ett sådant här projekt att fungera. Med "Misantropen" var det också så, men nästa sommar satte regissören själv ihop rollistan och sceniskt var det inga problem, alla var bra och vi fungerade väl ihop, men vi fick inte den där speciella gruppkänslan.

När logen stod tom förra sommaren kändes det tveksamt om det åter skulle bli en plats för teater. David Sigfridsson ville annat och kände att det nybildade scenkonstkollektivet Hej vad det svänger i kyrkan (jo, de heter så) var rätt forum. Här finns en gemensam riktning och den gruppkänsla à la 70-talets fria teatergrupper han efterlyser. I somras samarbetade de med Turteatern i Stockholm omkring en bejublad kabaré. Det är den som nu får en uppföljare i Yngsjö i sommar.

-Vi tog upp traditionen från proggens 70-tal om att spela en politiskt färgad kabaré, och som övergripande tema ställde vi frågan om vad Gud är. Jo, var vårt svar, Gud är skrattet som fastnar i halsen och känslan av maktlöshet, att vara ägd av tempot och det ekonomiska ekorrhjulet. Det låter kanske allvarligt, men vi vill röra oss mellan det höga och låga, mellan det subtila och tramsiga. Och publiken kom, vi fick bygga ut antalet platser mer och mer.

Titeln på den kabarén var "Politiska snuskbarn och deras djur". Sommarens fria fortsättning i Yngsjö heter "Politiska snuskbarn på landsbygdssafari". Premiären sker 29 juni och spelperioden pågår runt en månad. På scen blir det åtta skådespelare plus musiker. Idé- och manusarbetet pågår, men den biten oroar inte Sigfridsson. Erfarenheterna från Turteatern i somras gör att han tror på upplägget även i en mer lantlig miljö.

-Vi siktar att nå alla, från den vana kulturpubliken till de bofasta och de som är i trakten på semester. Det blir en revyliknande kväll, såväl rolig, som burlesk, galen och med överraskningar.

Den första repetitionsperioden kommer att hållas i Turteaterns lokaler. Två veckor innan premiären flyttar så hela gänget ner till den skånska ostkusten. Förfrågningar om några olika gästspel i teaterlogen har kommit in, men än har inte gruppen tagit ställning till om det blir en programverksamhet utanför de inplanerade 21 kabaréföreställningarna.

Framtiden? David Sigfridsson vet inte, än är inte tiden mogen för det perspektivet men han tror att en årlig sommaruppsättning kan kräva för stor insats, kanske är vartannat år en mer rimlig ambition. Och det finns en idé han någon gång hoppas få se genomförd någonstans, kanske i Yngsjös teaterloge. Det är att få sätta upp en scenversion av Voltaires klassiska optimistjolle "Candide". Det var egentligen för en sådan uppsättning man sökte pengar till redan i år, men då beloppen inte nådde de nivåer man önskade föll valet på kabarén om de politiska snuskbarnen.

Teater i Yngsjö
Kabarén "Politiska snuskbarn på landsbygdssafari" är en nyskriven revyliknande nummershow med skådespel, dans, sång och musik. Bakom produktionen står scenkonstkollektivet Hej vad det svänger i kyrkan och Turteatern, från Stockholm. Regissör är Turteaterns Nils Poletti. 

Kommer att spelas i Yngsjös Teaterloge, mellan 29 juni och 27 juli.
David Sigfridsson, född 1981, från Åhus, bosatt i Stockholm. Han är den ende i sommarens teatersällskap som har varit med i någon tidigare uppsättning i Teaterlogen. 

Gruppen som omvandlade logen till en sommarteaterlokal var Teater Nostra, som 1997 satte upp den egna pjäsen "Yngsjömordet". 

www.kristianstadsbladet.se

Teater Quilt hoppar av framtida satsningar i Yngsjö efter besvikelsen med Shakespeares Macbeth. Publikbrist är den största orsaken till att Teater Quilt slutar med sin sommarteater i Yngsjö; "utan publikintäkter kan man inte spela teater" säger producenten Staffan Berg som vemodigt ger upp projektet:

http://www.leaderskane.se/download/18.3f8418f6135cb065b356294/slutrapport+Quilt.pdf