Yngsjö och IFK Osby delade alltså poängen på regntunga Yngsjö idrottsplats, där fåren går och betar i godan ro bakom ena målet. Det är väl inte Camp Nou direkt, men jag älskar det – också.
Låt det vara sagt med en gång: IFK Osby var det klart bättre laget. Lite större pondus i spelet, lite fler varianter i anfallsspelet. Men – hemmalaget Yngsjö stod upp förvånansvärt bra, inte minst med tanke på att man fick ställa upp utan tre startspelare.
Arhlefalk kan än
Dessutom hade tränaren Stefan ”Lillen” Olsson gett Filip Larsson förtroendet i målet. Och han gjorde ingen besviken.
– Med tanke på att det var hans första match och att det var Osby vi mötte, så gjorde han det riktigt, riktigt bra, berömde ”Lillen”.
Som även passade på att damma av assisterande tränaren Staffan Arhlefalk, som balansspelare framför Yngsjös backlinje.
– Kan inte vara annat än nöjd med honom. Han hade väl lite svårt med bolltempot, men bidrog verkligen till poängen, han dominerade ju totalt luftrummet, så länge han orkade, betygsatte ”Lillen” sin hjälpreda.
Kollegan i IFK Osby, Ulf Larsson, var inte helt missnöjd med ena pinnen, men hade ändå lite svårt att smälta poängförlusten.
– Ja, vi hade bra tryck i spelet och bra koll på matchen, men i sista tredjedelen kunde vi gjort det bättre. Men vi är nog lite slitna, det har varit en tuff vår och vi behöver det här uppehållet.
Filip Larsson är nämnd i hemmalaget. Backlinjen med Calle Braun, Niklas Svensson, Christian Ekstrand och Hampus Karlsson var också bra.
På Yngsjö IFs mittfält stod Robin Sandström för det mest kreativa, och framåt var irrationelle Pontus Axelsson en ständig källa till oro för Osbyförsvaret, dock utan att få till det riktigt i avslutningarna.
IFK Osby kan skryta med seriens bästa försvar (bara åtta insläppta) och har i kvartetten Max Olsson, Rasmus Nisson, Max Sandberg och Daniel Berggren fyra offensiva spelare av mycket hög kvalité.