Caroline Eriksson är socialpsykologen och beteendevetaren som i sin debutroman ger sin tolkning av Yngsjömordet, ett mord som 1889 väckte stor uppståndelse i byn Yngsjö i Skåne.
"Djävulen hjälpte mig" är den första skönlitterära boken om Yngsjömordet på över 100 år, och även första delen i Erikssons serien om Svenska mord. För Bibliophilia berättar hon om sin fascination för Yngsjömordet och om hur hennes research har gått till, inför skrivandet av en roman som till så stor del är baserad på verkliga händelser.
Varför blev du intresserad av Yngsjömordet och Anna Månsdotters öde?
– För några år sedan läste jag om Yngsjömordet i en kvällstidningsbilaga och blev omedelbart gripen och berörd. Det som främst fascinerade mig var det mänskliga dramat, dvs. det som utspelade sig mellan modern Anna, sonen Per och hans hustru Hanna innan mordet skedde. Vad var det egentligen som hände och hur kunde det gå så illa? Det tragiska triangeldramat fick ju dödlig utgång för två av dem.
– Anna Månsdotters öde fascinerar, dels eftersom hon blev den sista kvinnan att avrättas i Sverige men framförallt för att gåtan till vem hon egentligen var – hur hon tänkte, kände och resonerade – aldrig kommer att få sin lösning. Många vill och har försökt förstå sig på henne (däribland jag själv) men ytterst tog hon sin sanning med sig i graven.
I Djävulen hjälpte mig har jag medvetet valt att låta henne förbli en gåta då berättelsen återges ur Pers och Hannas perspektiv. Anna gjorde (liksom sin son) sig skyldig till fruktansvärda handlingar (även om omgivningens dom föll betydligt hårdare över henne än över Per). Ingen föds ond – det är min övertygelse. Det finns alltid bakomliggande förklaringar och omständigheter till varför en människa formas på ett visst sätt. Det finns alltid ett “varför”.
Jag har varit mån om att ge Anna Månsdotter en historia och ett ”varför” (den som har läst boken förstår vad jag syftar på). Jag lade mig också vinn om att i boken ge henne svaga stunder, låta bräcklighet och skörhet skymta fram under det hårda skalet. Det känns fint när de som har läst boken ser och förstår detta.
När bestämde du dig för att skriva en roman?
– Jag är och har alltid varit en skrivande människa. Men aldrig hade jag väl trott att jag – som är socialpsykolog i grunden – skulle skriva en roman som utspelade sig i historisk miljö. Min första tanke var inte att skriva om Yngsjömordet utan att läsa mer om fallet. Jag läste allt jag kunde komma över och upptäckte att det fanns en del facklitteratur men bara en roman och den var skriven 1902. Jag tyckte att historien var så stark att någon borde berätta den i romanform igen.
Till sist beslöt jag mig för att själv göra ett försök. Då hade Per, Anna och Hanna redan klivit fram och blivit människor av kött och blod för mig.
Hur har din research gått till?
– Att göra research var både krävande och roligt. Förutom att läsa mängder av böcker har jag besökt olika museum samt tagit del av arkivmaterial som rättegångsprotokoll och brev. Sedan har jag naturligtvis rest till och besökt platser i och runt Yngsjö där historien utspelar sig. Jag har också talat med samt låtit en historiker från området läsa och tycka till om manuset.
Varför blev du intresserad av Yngsjömordet och Anna Månsdotters öde?
– För några år sedan läste jag om Yngsjömordet i en kvällstidningsbilaga och blev omedelbart gripen och berörd. Det som främst fascinerade mig var det mänskliga dramat, dvs. det som utspelade sig mellan modern Anna, sonen Per och hans hustru Hanna innan mordet skedde. Vad var det egentligen som hände och hur kunde det gå så illa? Det tragiska triangeldramat fick ju dödlig utgång för två av dem.
– Anna Månsdotters öde fascinerar, dels eftersom hon blev den sista kvinnan att avrättas i Sverige men framförallt för att gåtan till vem hon egentligen var – hur hon tänkte, kände och resonerade – aldrig kommer att få sin lösning. Många vill och har försökt förstå sig på henne (däribland jag själv) men ytterst tog hon sin sanning med sig i graven.
I Djävulen hjälpte mig har jag medvetet valt att låta henne förbli en gåta då berättelsen återges ur Pers och Hannas perspektiv. Anna gjorde (liksom sin son) sig skyldig till fruktansvärda handlingar (även om omgivningens dom föll betydligt hårdare över henne än över Per). Ingen föds ond – det är min övertygelse. Det finns alltid bakomliggande förklaringar och omständigheter till varför en människa formas på ett visst sätt. Det finns alltid ett “varför”.
Jag har varit mån om att ge Anna Månsdotter en historia och ett ”varför” (den som har läst boken förstår vad jag syftar på). Jag lade mig också vinn om att i boken ge henne svaga stunder, låta bräcklighet och skörhet skymta fram under det hårda skalet. Det känns fint när de som har läst boken ser och förstår detta.
När bestämde du dig för att skriva en roman?
– Jag är och har alltid varit en skrivande människa. Men aldrig hade jag väl trott att jag – som är socialpsykolog i grunden – skulle skriva en roman som utspelade sig i historisk miljö. Min första tanke var inte att skriva om Yngsjömordet utan att läsa mer om fallet. Jag läste allt jag kunde komma över och upptäckte att det fanns en del facklitteratur men bara en roman och den var skriven 1902. Jag tyckte att historien var så stark att någon borde berätta den i romanform igen.
Till sist beslöt jag mig för att själv göra ett försök. Då hade Per, Anna och Hanna redan klivit fram och blivit människor av kött och blod för mig.
Hur har din research gått till?
– Att göra research var både krävande och roligt. Förutom att läsa mängder av böcker har jag besökt olika museum samt tagit del av arkivmaterial som rättegångsprotokoll och brev. Sedan har jag naturligtvis rest till och besökt platser i och runt Yngsjö där historien utspelar sig. Jag har också talat med samt låtit en historiker från området läsa och tycka till om manuset.
Hur mycket av boken är baserad på vad som verkligen hände och hur mycket är påhittat? När det gäller själva händelseförloppet har jag, med få avvikelser, hållit mig så nära kända fakta som möjligt. Merparten av de personer som figurerar i boken har funnits i verkligheten och de har också fått behålla sina riktiga namn. Påhittat är främst sådant som rör huvudpersonernas tankar, känslor, erfarenheter och upplevelser. Här har jag utgått från min bakgrund som beteendevetare. Man kan säga att skrivandet av Djävulen hjälpte mig har handlat om en kombination av att förstå sig på och att hitta på.
Berätta mer om serien Svenska mord!
– Böckerna i serien Svenska Mord kommer, precis som Djävulen hjälpte mig, att vara skönlitterära berättelser baserade på autentiska mordfall ur den svenska kriminalhistorien. Än så länge har jag kontrakt på ytterligare en bok. Den kommer i handeln någon gång under senvåren/försommaren 2014. Men vad den handlar om vill jag inte säga riktigt än…
Källa: bibliophilia.se
Berätta mer om serien Svenska mord!
– Böckerna i serien Svenska Mord kommer, precis som Djävulen hjälpte mig, att vara skönlitterära berättelser baserade på autentiska mordfall ur den svenska kriminalhistorien. Än så länge har jag kontrakt på ytterligare en bok. Den kommer i handeln någon gång under senvåren/försommaren 2014. Men vad den handlar om vill jag inte säga riktigt än…
Källa: bibliophilia.se
RSS-flöde
