Med himmeln lika blå som dassatunnan som bars åt damerna i sällskapet, samlade årets ålabodsvandring rekordmycket folk.
Starten gick från Sven Wilhelm Nilssons bod vid Revhaken med inledande spel av dragspel och förevisandet av en ålahomma.
-Jag klappade på några damers ryggor och de var säkerligen fulla av Ringnes (läs: norsk öl). Men det finns säkert de av er som ska dricka kaffe i stället, säger Mats Svensson.
Hans röda knästrumpor och gula reflexkeps signalerade guide. Tröjan bar orden "lättluad".
Matpausen skulle hållas vid Vantamannaboden och slutstationen var Ågas bod vid Yngsjö Havsbad.
Några av de mer långresta var Inger och Gert Persson från Sjöbo.
-Vi var med förra året också. Jag gillar historian och kulturen kring ålen, och så är här så underbart vackert, säger Inger Persson.
-Och gubbarna som berättar är roliga att höra på, säger Gert Persson.
Någon som var mindre road, i alla fall till att börja med, var 14-årige Emil Johnsson från Viby.
-Jag har blivit hittvingad av mamma och pappa, säger han.
Pappa Rolf skrattade och berättade att han varit på flera ålagillen i bodarna och att han nu ville lära sig mer.
-Ålen är värd att bevara, och så får vi samtidigt motion i kväll, säger han.
16-åriga dottern Mathilda Johnsson avslöjade att en viss muta halvt hade utlovats i form av en glass på vägen hem.
-Mig behövde de emellertid inte tvinga med, säger hon.
Faktisk historia blandades sedvanligt med skrönor.
Vid Nilsaboden mötte ålfiskaren Nils Magnus Carlsson upp. Hans fiskarstuga byggdes 1923 och ersatte Karlsaboden. Farfar hette Nils Carlsson. I fiskelaget ingick lejekarlen Nils Rignell. Far hette Nils Arne Lennart Carlsson och hunden hette Nils Maxi.
-1959 fiskade de upp 26 ton ål här, förra året fick jag 300 kilo. Det säger lite om utvecklingen, säger Magnus Carlsson.