Och det tar inte lång stund att inse hur snabbt man förlorar kroppsvärmen när man väl hamnat i vattnet. Även om havsvattnet är nästan tio grader varmt, och jag har torrdräkt på mig som bevarar mycket värme, så tar det inte många minuter innan jag börjar frysa.
Vi är inte särskilt långt från land, kanske en halv kilometer, men det blåser kraftigt, och att simma in mot Åhus, mot vågorna hade varit en omöjlighet. Det enda jag kan göra är att hålla mig flytande. Och vänta.
Exakt hur länge jag är i vattnet har jag ingen aning om, tidsuppfattningen känns rubbad när det enda man ser omkring sig är vatten och vågor, och det enda man väntar på är att se helikoptern dyka upp vid horisonten.
Men när helikoptern från Sjöfartsverkets helikopterstyrka i Ronneby väl är på plats går det fort. In i position, 20 meter ovanför havsytan, upp med luckan, och nedhissad i en stålvajer kommer en gulklädd ytbärgare med grodmansfötter.
-Jag har hittills aldrig råkat ut för att en person jag räddat ut vattnet drabbats av panik. Tvärt om, de är ju glada att få komma därifrån, säger Mikael Nordfeldt, ytbärgaren som hämtade mig ur havet utanför Åhus.
När sjöräddningen rycker ut är det därmed viktigt att det går snabbt. Från det att larmet går har räddningsmanskapet en kvart på sig innan båtarna ska ha lämnat kajen, och en timme innan de ska vara framme vid de nödställda.
Hur en nödställd bärgas varierar. Alla plockas inte med helikopter, utan räddas med några enkla handgrepp upp i båtarna.
När Bladet är med på sjöräddningens övning får vi prova flera olika varianter. Bland annat rullas ett nät ut från båten, med hjälp av en slags båtshake dras jag in längs med båtens sida, och dras upp i en rullning med hjälp av nätet.
Jimmy Persson följer med ut på sjöräddningens övning i en rescuerunner, som också lätt plockar upp den som trillat i sjön. Jimmy visar: Jag ska hålla upp min vänsterhand, han kommer i runnern – eller skotern – och greppar min handled samtidigt som han svänger maximalt åt höger och gasar. Manövern gör att skoterns vänsterflank går under vatten, och jag rullar automatiskt upp på det torra.
Fast riktigt så enkelt är det ju inte. När jag tar plats på skotern och ska prova att rädda Jimmy ur havet så går det inte riktigt lika bra. Första gången missar jag detaljen att personen jag ska dra upp faktiskt VÄGER något, så när jag svänger och gasar på med greppet om handleden så slutar det med att Jimmy är kvar i vattnet, och jag trillar av skotern och hamnar bredvid.
Tur inte jag är sjöräddare. Då hade helikopterdivisionen från Ronneby haft många personer att fiska upp ur havet om man säger så.
Å andra sidan har de frivilliga inom sjöräddningen gedigen utbildning. Övningar sker minst en gång i månaden, och en gång i kvartalet hålls också större räddningsövningar med andra stationer involverade.
Just nu finns det två som är nya i gänget. Christian Nilsson och Elin Bergström har båda gått med i sjöräddningen nyligen, och drillas av de mer rutinerade.
-Jag har alltid älskat att vara på havet, i och med att pappa (Mats Bergström) är med i sjöräddningen så har jag varit med på en del övningar tidigare. Och nu när jag gått ut skolan tyckte jag det var ett bra tillfälle att gå med, så länge man går i plugget är det svårt att lösa rent praktiskt, säger Elin.
-Men det finns en fördel i det, säger Mats Bergström, verksamhetsansvarig för Yngsjöstationen.
-På det sättet vet vi att rätt människor söker sig till oss. De som kommer gör det av fri vilja, för att man vill hjälpa och har ett engagemang. Jag tror inte vi hade haft samma engagemang om folk gjort det för lönen. Det tar mycket fritid att vara sjöräddare, det gäller verkligen att man har hjärtat med.
Sjöräddningssällskapet rycker ut på nästan 1000 larm om året, vilket motsvarar 70 procent av all sjöräddning i Sverige.
Men Hanöbukten och längs den sydliga östkusten är generellt ganska förskonade från allvarliga incidenter.
-I sommar har vi inte haft mer än två larm, konstaterar Mats Bergström nöjt.
-Dels tror jag det beror på att vi inte har skärgård här, och därmed färre båtar. Sedan har folk blivit mer medvetna om säkerhet på senare år. Tekniken som finns i dag, med bra GPS:er och liknande gör också sitt till för att öka säkerheten.
Han tystnar och blickar ut över havet vi just lämnat.
-Men det räcker med ett enda tillbud, ett enda tillfälle när människor är i nöd för att motivera att vi finns till. En enda räddad person är värt alla timmar vi lägger ned.
SjöräddningenSMA Helicopter Rescue AB
SMA Helicopter Rescue AB bedriver helikopterburen sjö- och flygräddning på uppdrag av Sjöfartsverket. Bolaget har 100 anställda på fem baseringar; Göteborg, Ronneby, Visby, Norrtälje och Skellefteå. På dessa baser upprätthålls SAR-beredskap dygnet runt, året runt.
Helikopterverksamheten är därmed en av få verksamheter inom svensk sjöräddning som har anställd och avlönad personal.
På ett år har helikopterdivisionen i Ronneby ungefär 100 utryckningar, inklusive sjuktransporter. Teamet genomför dock övningar i princip varje dag.
Sjöräddningen
Sjöräddningssällskapet i Sverige har 67 räddningsstationer och mer än 170 räddningsbåtar längs våra kuster och i våra största sjöar. Och 1800 frivilliga sjöräddare som är beredda att rycka ut, dygnet runt, året om. Inom 15 minuter är räddningen på väg när larmet går.
Sällskapet är helt ideellt, och drivs utan en enda krona från staten. Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter (man kan bli medlem i Sjöräddningssällskapet utan att vara frivillig sjöräddare. Det kostar 700 kronor/år), gåvor och donationer. Sjöräddningssällskapet står för 70 procent av all sjöräddning i Sverige.
Stationen i Yngsjö startades 1989 och är placerad mitt i Yngsjö by. Det är den enda stationen som inte ligger i anslutning till vatten och är därmed också den enda station som är helt mobil. Stationen är utrustad med en RIB-båt på 8 meter och en Rescuerunner.
I dag har Yngsjö tio frivilliga sjöräddare.