För en framtid med ål i våra vatten är de flesta överens om att det krävs gemensamma europeiska åtgärder inom såväl fisket som vattenkraften, att den politiska processen omfattar hela ålens område och att efterlevnaden av de regler och statuter som sätts upp ges reella möjligheter att följas upp.
Syftet med skriften "Ålens framtid – att bruka eller förbruka ekosystemtjänster
20 röster om ålens fortlevnad" är att samla ett brett urval av synpunkter från personer som engagerar sig i ålens fortlevnad.
http://www.vattenriket.kristianstad.se/fokus/pdf/2012_06_alskriften.pdf
År 2005 blev Vattenriket också godkänt som ett biosfärområde av FN-organet Unesco, ett modellområde för hållbar utveckling. Hur fungerar detta koncept för ålens fortlevnad och kan den här skriften hjälpa till att flytta fram positionerna i diskussionen?
Ända från 1500-talet finns ålfisket dokumenterat och Linné skriver 1749 att man vid Bäckaskog i nordöstra Skåne kunde fånga 200-300 ålar efter en natts fiske.
Ännu på 1960-talet bärgade yrkesfisket i Sverige ca 2500 ton ål på ett år. Man beräknar att vattenkraften tar död på över 90 % av all den utvandrande ålen i vattendrag med flera vattenkraftverk i rad. Man kan ställa sig frågan hur mycket ål som under årens lopp dödats oavsiktligt på detta sätt.
Floderna och sjöarna bidrar med många ekosystemtjänster, som människor använder utan att sätta ett fullständigt pris på dem. Vattenkraften använder en ren energikälla för att kunna producera el, men i mer än hundra år har vattenkraftsproducenterna inte betalat hela kostnaden för produktionen av el. Priset för ålens, laxens och andra vandringsfiskars fortlevnad har inte synts i den ekonomiska räkenskapen.
När man läser intervjuerna framgår det att det sannolikt är en kombination av många orsaker som gör att ålbeståndet minskar. Här är det upp till läsaren att bilda sig en egen uppfattning. På samma sätt är ålens fortlevnad beroende av att man sätter in många olika åtgärder från det lokala till det internationella och med en palett av åtgärder som omfattar allt från ekologisk forskning, innovationer inom teknik och ekonomi samt personligt engagemang och ny lagstiftning.
Ett mycket bra initiativ, som också omfattar vattenkraftsproduktionen, är regeringens beslut i april 2012, att tillsätta en utredare som skall se över reglerna för vattenverksamheten enligt principen att förorenaren betalar och att bästa möjliga teknik skall användas.
Nu gäller det att sätta ett pris på de ekosystemtjänster som man tidigare missat eller undervärderat. Det gäller att bruka och inte förbruka vattnets ekosystemtjänster, vilka är avgörande för ålens framtid.